Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hermione - I Chaironea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 UNGDOMSDRAMER
som vågat tränga sig emellan mig
och honom som min make är.
HERMIONE.
Det är
ej sant. Du kallar dig Philippos’ maka,
hans bädd du delar - och förstår dock ej
vad kärlek är; ty då du dömde visst
på annat sätt mig, arma barn, som blott
mig värma ville vid hans äras sol,
men ej om honom tvista. Så förmätet
jag aldrig sträckt min tanke som att äga
den störste, ja, den ende man jag skådat.
OLYMPIA.
Du fagra orm, som med din skönhet - ty
du är dock skön - dig tänkte nästla in
uti min makes hjärta, vet, din fägring
förgänglig är. Har du väl sett om hösten,
hur komosandalon, den fagraste
av hyacinters släkte, huru hon,
med stolthet skådande på sina systrar,
som blygsamt dölja sig i hennes skygd,
om aftonen helt sorglöst dricker daggen
uti sin granna kalk, ej anande
att innan nästa äos nordanvinden
har brutit hennes stolta stam och blekt
den purpurstänkta kronans bjärta färger?
Då ligger hon i mulln förglömd, förvissnad;
men hennes blyga systrar leva ännu
och fröjda sig åt solens glada ljus.
Ser du, en sådan frostnatt blott - och jag
ej fruktar dig, den vapenlösa, mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
