Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Rom - Sjätte scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I ROM 195
THORVALDSEN.
Men Axel lugna dig, var ej så het
du därigenom ådrar oss förtret...
PEDERSEN.
Var lugn du själv och låt mig tala slut!
Det gör så gott en gång, få sjunga ut...
Hör på, du gamla bräcka, som där står.
Du är så visst av själva fan ett hår,
som salig far min kristnad var till Peder...
Du har ej minsta känsla utav heder...
På hjärta ä’ du ock totalt renons,
ja, känslolös och kall du är som brons...
När har du haft med oss förbarmande?
Var dag du kommit hit in larmande
för några fattiga bajocchis skull!
Din vedbod var i vintras överfull,
men skänkte du oss då en enda pinne,
fastän vi fröso bistert, vi, härinne...
Och när vi ofta varit utan mat,
då har du gött dig du vid fulla fat___
och se’n du fyllt din buk... då gick du hit,
predikade om vådan av kredit,
höll föreläsningar om sparsamhet,
om konsten att på ingenting bli fet!...
Du tror dig hava privilegium
att kliva på helt fräckt i våra rum
och oss behandla så där nonchalant
och kritisera vad vi gjort... helt frankt.
Rodrigo står och fingrar på en eskiss. Pedersen
slår honom på fingrarna med sin käpp.
Låt bli och klå på andras saker, nöt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
