- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
21

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nybyggnad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

NYBYGGNAD 21

spelade i halvskymningen; dörren till heliga gravens
kapell står öppen; där ligger frälsaren död; bredvid
stå kvinnorna sörjande; orgeln dånar och brusar:
dies iræ, dies illa, dies iræ, dies illa; det är
människoröster, det är änglaröster, det är titanstämmor
som vilja lyfta valven, men utanför mörknar det
allt mer och mer, och de målade fönstren med kungar
och helgon mista sin färg; pelarnes stammar rycka
närmare varandra som en poppelallé, bänkarne och
bönpallarna skocka sig som en människomassa; så
höres ett dån som om man körde kanonvagnar på
koppartaket, en violett blixt slår mitt igenom valven
och lyser upp altartavlan i Sankt Franciscus’ kapell;
och där blir så klart, att man kan läsa de textade
orden: korsfäst köttet! Men orgeln, som överröstas
av åskan, börjar sin tvekamp; den osynliga orgelnisten
kopplar registren; det blir en paus, under vilken
flöjtstämman ensam håller ut en ton, en ton som
fylles av andra i högre och lägre oktaver, den
förstärkes av terser, den brytes mot septimor, skäres
mot kvinter; nya stämmor taga upp, oboen och
fagotten, vox humana och basunerna; pedalerna fylla
i med basarne, och nu storma fram tonmassor som
titankörer, som utmaningar mot avundsjuka makter,
sönderslitande som osaliga människors jämmer; men
åskan ökas och knallarne fördubblas av ekot i
Fribourgalperna och Sarines djupa floddal; orgeln
härmar hans röst och flåsar och brusar, skriker och
brakar, men så kommer en blixt åtföljd av en knall,
som om all världens stångjärn släppts från himlen
ner på den hängande bron, fönstren skallra och
dörrarne smälla. Då tystnar orgeln av; han kan
icke trotsa, men han kan gäcka; och flöjten beled-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:30:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/utopier/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free