- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
31

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nybyggnad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

NYBYGGNAD 31

huru förmiddagen passerat. Faster Berthe bet läpp,
men sade bara: avundsjuka!

På aftonen hade ^skulap, de medicine
studerandes förening, kommers, och Blanche hade efter långa
diskussioner fått lov att gå dit, men måste vara hemma
klockan tio.

Klockan sju trädde hon in på Brasserie Nuss.
Hon måste gå igenom stora salen för att komma in
i det enskilda rum, där kommersen hölls. Salen
var fylld med rökande och drickande, golvet var
fuktigt och det såg icke inbjudande ut. Annorlunda
hade hon föreställt sig det glada tillhåll, där hon visste
att herrarne så gärna tillbragte aftnarne. Hon kom
in i samlingsrummet. Ingen tog emot henne, ingen
hjälpte henne av med kläderna, såsom förr då hon
kom på en bal. Rummet såg otrevligt ut. Herrar
sutto här och var och smygrökte på cigarrstumpar,
som de motvilligt kastade i hörnen, när hon trädde
in. Skratten tystnade och samtalen avstannade.
Bakom dörren betraktades hon av två studenter genom
pince-nez. Samma viskning som förut på
laboratorium: Är hon vacker? Svar: ful som fan!

Ordföranden var icke kommen. Ingen steg
därför upp och tog emot henne, och hon kände ingen.
Hon gick slutligen in. Man bugade lindrigt, sittande.
Det blev alldeles tyst. Blanche såg sig omkring och
fann sig vara ensamt fruntimmer. Hon tog plats
på en stol, som var ledig, men ingen lämnade sin plats.

Slutligen kom ordföranden. Han hälsade
verkligen, men utan att säga något artigt. Därpå kommo
fem flickor. De mönstrades genast och en befanns
vara vacker. Blanche sökte närma sig dem, men de
voro icke tillgängliga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:30:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/utopier/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free