- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
37

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nybyggnad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

NYBYGGNAD 37

trade. Kvinnan har känt sig förnedrad av att vara
drottning och börjar vilja bli arbetsmyra: det vill
säga återgå till myrstacken. Härmed följer
naturligtvis mannens nedgående till herre igen. Nu frågar
jag: gå vi fram då vi gå till emancipation, eller gå
vi tillbaka? Har kvinnan rätt då hon vill taga makten
som ursprungligen tillhört henne, och har mannen
rätt då han gör motstånd? Jag^ tror att ingen har
rätt under nuvarande förhållanden. Jag tror att
emancipationen är en antecipering, något som kom
för tidigt, ty vi stå framför ett nytt skede i
utvecklingen av samhället: något som varken skall likna
bikupan eller dahomejare, varken tjäderlek eller
fårahjorden, men med lärdomar hämtade från alla. Hur
långt arbetsdelningen kommer att gå i det nya
samhället veta vi ej, men att den ej kommer att sträcka
sig över varje köns naturliga gränser, det taga vi
för givet, ty nu har mänskligheten, synes det,
återfått sitt sunda förnuft, och förnuft det är natur.

Mina damer, då jag vänder mig till er, är det
i er egenskap av kvinnor, och med den vördnad
varmed jag alltid sett upp till kvinnan, en vördnad
som icke minskats av att se era försök att lyfta
det tunga oket från mannens axlar och med honom
dela arbetet; ni, mina damer, hava tagit första steget
till mannens frigörelse, och därför bringar jag er på
mitt köns vägnar ett hjärtligt tack!

Den vackra skrattade och herrarne med, meh
vid kakelugnen förblev det tyst, så obehagligt tyst.
Och snart började man resa sig för att taga
överkläderna. Såsom på ett givet tecken rusade herrar
fram för att hjälpa damerna, men dessa tackade
med tydliga åtbörder att de ej behövde någon hjälp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:30:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/utopier/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free