Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nybyggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
46 UTOPIER
endast var en ekonomisk institution; ryck er lös ur
släktens trånga biceller, svärma, och bygg själv en
kupa; lämna släkten, med sina agglomererade små
intressen och isolerade egoisfliv, och lev för släktet.
Blanche såg väggarne vika tillbaka, dörrar öppna
sig i en oändlig fil; hans tal verkade som fukt och
värme på gamla frön som legat på kallrum. Hon
kände sin varelse gro och att det icke var långt förr
än skalet skulle sprängas! Men så fattades hon av
en underlig lust att brottas med denna själ som ville
befrukta hennes. Hon fladdrade som fjärilen, undan,
undan, för maken som förföljde henne i känslan
av att döden låg i hans kyssar, döden för henne
som individ, i samma stund hon gav liv åt släktet.
- Varför säger ni rnig allt det där? Varför
slösar ni alla dessa ord på mig? En obetydlig
främmande flicka! frågade hon.
- Det har ni redan gissat! .svarade han; men
vill ni jag skall uttala det, så kom i morgon kväll
med mig till ryssarne!
Han tog hennes hand. - Ni kommer? Inte sant?
- Jag kommer säkert, svarade Blanche, såsom
om hon icke kunde annat.
När Blanche satt hemrna vid middagsbordet igen,
kände hon att den hemlighet, hon bar på, stod upp
liksom en mur mellan henne och fastrarne. Bandet
var avgnaget. Hon tyckte sig äga något, som hon
icke fått av dem. Det var hennes eget, och det var
hennes nya tankar, hennes hemlighet. Hon tänkte på
huru svagt detta band varit. Det var icke kärlekens,
ty hon älskade dem icke, dessa fångvakterskor, det
var det råa intressets. Hon behövde dem, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
