- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
87

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nybyggnad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

NYBYGGNAD 87

och för andra, på samma gång vi leva för oss själva,
och det är också enda villkoret för att vi kunna
få leva drägligt! Ja! Nu ska jag göra meloner här,
och här ska jag göra blommor, av smutsen, som
du kallar det!

Blanche steg upp från bänken och gick därifrån.
Det var frukten av hennes föreläsningar i organisk
kemi, som trädgårdsmästaren brukade besöka! Han
hade haft mod att utdraga följdsatserna, men det
hade icke hon! Han har rätt, tänkte hon, men,
men... drömmarne, drömmarne sutto kvar hos henne.
Ouppfyllda drömmar! Det var där det stack! Hon
kände att hennes enda liv höll på att förrinna, och
harmen över att det förrann utan att hon fyllt sin
bestämmelse i det viktigaste fallet, det härligaste,
tvang henne kasta ut nödankaret: tron på en annan
tillvaro.

Hon gick bort till karpdammen och satte sig
– att drömma. Livet låg nu lugnt och klart för
henne. Hon ägde sina tankar och sitt samvete. Hon
hade genomskådat sitt yrkes relativa värde, som en
nödfallsåtgärd, vilken skulle bortfalla när orsakerna
till sjukdomarna hävts. Detta hade strukit ut
ärelystnaden ur hennes själ; och livet självt, att leva var
ju i sig också något, kanske det enda, men hon
levde bara ,ett halvt liv. Hon levde den hälften som
de andra ägide rätt att få av henne, men den hälften
som tillhörde henne själv och som var henne en
plikt att också leva, den fattades.

Solen sänkte sig och eldade en ofantlig röd brasa
bakom trädens kronor; koltrastarne sjöngo och
löv-sångarne näbbades för sista gången innan natten.
Ljudet av glada sånger hördes från parken, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:30:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/utopier/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free