- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
88

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nybyggnad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

00 UTOPIER

lösryckta ackorder från musikföreningens repetition
strömmade ut från fönstren i festsalen. Det var
uvertyren till Wilhelm Tell. Violoncellernas introduktion,
som spelades av en tenorbasun, hördes oredigt och
vaggade sakta fram genom den varma ångande luften.
Blanche lyssnade ej till musiken, men hon kände
svaga svallningar i blodet, som började strömma åt
bröstet och sätta sinnet i en underbar oro, som ännu
kämpade mot tankarnes gång på deras inslagna väg.
Men så trängde flöjtens klara stämma igenom med
alphornslåtarne, och med ens släppte kuggarne i
tankarnes hjul och hon lyssnade. Kära, kända gamla
toner från Oberland, ja visst, från Alperna, de vita
fjällen som syntes från Lausanne och Zurich. Fjällen,
dit ungdomen drog upp när det varades, dit
ungdomen drog den vårkvällen vid Lac Leman, den
kvällen vid Zurichersjön,, men dit hon aldrig kom.
Hon skulle ha kommit dit, om han följt henne, men
han övergav ju henne. Gjorde han? Nej, de skildes,
skildes av en stark hand, som de ej då kunde slå
undan, men som nu icke skilde dem mer. Var fanns
han? Efter som han ej var hos henne? Hur kunde
han gå ifrån henne? Det var ju som att ta hennes
halva varelse och gå sin väg med den! Det hade
han ingen rätt till! O, hon var så olycklig, så
olycklig.

Och hon föll i en gråt som om hon suttit vid
liket av den käraste; tårarne strömmade så att hennes
klädning blev fuktig på bröstet! Plötsligt steg hon
upp som om hon vore fast besluten att söka honom,
att bara gå emot honom, att hämta honom och kasta
sig i hans armar, likasom om hon visste att hon hade
honom här straxt bredvid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:30:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/utopier/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free