- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
89

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nybyggnad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

NYBYGGNAD 89

I detsamma ringde middagsklockan. Blanche
torkade sitt ansikte med näsduken, som hon blötte i
dammen, och gick hemåt palatset.

Blanche satte sig till bords i stora restauranten,
ty hon var nu så van vid att se människor omkring
sig, att hon ej kunde vara ensam, och med fastrarne,
som åto på sina rum, ville hon ej sällskapa för att
slippa deras suckar när de »vätte sitt bröd (kött,
legymer och dessert) med förödmjukelsens tårar».

Hon hade tagit sin vanliga plats vid den stora
spisen, där hon hade en överblick över den ljusa
salen med dess vackert målade tak, föreställande en
vinberså, och dess med stora soliga landskap prydda
väggar. Omkring henne sorlade män och kvinnor
inbegripna i fredliga samtal, och där man och hustru
sutto tillsammans grälade icke den ene över maten
och högg icke den andre igen, i känslan av sin orätt.
Här funnos inga anledningar, och barnen förstörde
ingens matro med sina skrik, vilka de ägde full frihet
att öva inne i sina salar.

Blanche satt för sig själv och hade icke stor
matlust. Hennes tankar fortsatte sin tagna väg, lugnt,
jämnt, som om de voro vissa att råka den de gällde.
Plötsligen såg hon upp från tallriken, såg utåt salen,
såg ansikte vid ansikte mot sig som en rörlig mörk
massa; men hennes öga trängde in här och stannade
där, tills helt nära henne blicken fäste sig, liksom
den funnit vad den sökt. Hon betraktade under
ett lugn, som hon ej känt på länge, ett ansikte,
som var vänt mot hennes och vars tvenne ögon
sågo djupt och fast in i hennes. Hennes strupe

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:30:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/utopier/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free