- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
95

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återfall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ÅTERFALL 95

seende av en schweizerarbetare, och ställde sig att
vänta köpare.

När han nu stod där ensam i folkhopen, ty
midsommardagen är icke helgdag vid Leman, ensam
bland avundsamma konkurrenter, vilka icke kunde
tävla med honom i hans specialité, rosor, ensam på
en trottoarkant nere på en stenlagd smal gata, vars
rännsten skvalade fram under hans kärra; när han såg
dessa arbetsklädda, bullrande, svettiga och dammiga
människor tränga sig fram med sina bördor och
verktyg som på en vardag, då blev han beklämd,
och hans tankar gingo långt, långt bort till det stora
släta, fula landet omkring Moskwa.

Han trodde icke längre på kyrkklockor och
sådant, men han saknade dem nu! Den sötaktiga
lukten av hans granna rosor, som blandade sig på ett
äckligt sätt med lukten av grannarnes purjo och
selleri, gjorde honom mjältsjuk, och han kände en
stark brännande längtan bort till de vita björkarne
och de enkla vilda rosorna. Han saknade den lilla
röd- och grönmålade kyrkan med den förgyllda
minareten, där dock så mycket dåraktigt talades, han
saknade tystnaden på stäppen, de helgdagsklädda
muschi-kerna med deras bjärtrandiga helgdagsrubaschkor
och bondkvinnorna i de gula och röda sarafanerna,
som de i dag buro Sankt Johannis till ära, men
mest den korta sommarens ankomst till hälsning.
Det var svagheter, menade han, ty mänskorna bli ej
bättre eller lyckligare av kyrkklockor och sarafaner;
men han längtade ändå. Härifrån, där man ej
värderar sommaren, då man har vår halva vintern;
härifrån denna gata, denna rännsten, denna folkhop, som
var hans fiender; dessa gamla människor med gamla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:30:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/utopier/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free