- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
103

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återfall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ÅTERFALL 103

upp brödet till brännvin! Var världen klok? Ånej,
det hade Paul för länge sedan upphört tro. Men
när han hemma i Ryssland hade börjat predika
nykterhet, möttes han med det mindre skarpsinniga
svaret: Du har ju själv varit en fyllbult; varpå
Paul endast kunde invända: just därför! Den som
icke varit drinkare kan ju icke predika om en sak, som
han icke känner!

Paul hade ingått ett »modernt äktenskap» med
en flicka av familj. De hade avslutat ett muntligt
kontrakt, men icke givit varandra några löften,
då det visat sig av erfarenheten att löftens hållande
icke bero på givarens vilja. De hade nu två barn.
Arbetet hade de delat så att frun tagit vården om
barnen, emedan hon bättre passade för det än Paul;
därjämte hade hon även husets ekonomi om hand,
ty hon hade mera sinne för det än Paul. Men hon
städade icke Pauls rum, ty det gjorde han själv:
det var en halv timmes göra. Maten lagade de
tillsammans och Paul diskade, ty det roade honom
händelsevis, och golven skurade han, ty det var
för tungt för hustrun, i synnerhet när hon gick med
barn. Någon tjänare hade de ej, ty de ville ej se
slavar i sitt hus. Men Paul hade en »medarbetare»
i trädgården, vilken varit trädgårdsdräng, men nu
var Pauls kompanjon och hade, utom sitt uppehälle,
en skälig andel i vinsten. Paul tilltalade honom
alltid Bernhard, som var hans tillnamn, och Bernhard
kallade honom Paul Petrowitsch. Detta var en
överenskommelse dem emellan, emedan man icke ville
erinras om den osanningen, att man var herre. Som
man endast begärde en måttlig vinst på sitt arbete,
behövde man endast arbeta sex timmar om dagen;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:30:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/utopier/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free