- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
107

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återfall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ÅTERFALL 107

hemmet, där jag lärde slavtjänst, ej till fars och mors
gravar, ej till våra grymma minnen av en falsk forden
storhet, de gå till torvan, till myllan, där min föda
växte, till de vita björkarne, där jag tänkte friska, nya
tankar, till de svarta granarne som sövde min smärta,
men mest och numera nästan alltid till den lilla
jordfläck jag odlat. Ser du så materialistisk, så
egoistisk jag är! Minns du om hösten, när regnen
föllo och jag planterade syrenhäcken; huru vi vadade
i leran med de våta buskarne, som jag hämtat från
järnvägsstationen. Minns du hur jag grävde
smultronlandet och måste sätta ner de halvvissnade
plantorna långt in på natten vid ljus och lykta. Minnis
du när äppelträden kommo, och jag fick bära vatten
en halv verst, emedan jorden var så torr. Och
bönderna sutto eller hängde på stängslet och flinade
och undrade vad det skulle vara gott för.

- Och så, fortfor Anna, så foro vi till stan
på hösten. Och du satt och såg på din ritning
över trädgården; där växte det och där stod det.
Och när det var barfrost i stan gick du orolig över
att det hade frusit eller det: du hade ingen lugn
dag mer! Och så när vi kommo ut igen på våren,
då voro sex äppelträd döda. Nikolai sade att det
var frosten, men Andreas sade att Nikolai slagit lut
på dem. Och så grät du!

- Gjorde jag? Å skam!

- Ja, det gjorde du, men icke över träden, utan
över mänskornas elakhet.

- Okunnighet, Anna.

- Okunnighet, ja! Och så planterade du nya.
Och sedan lade du kärnor av äpplen, päron,
plommon och körsbär i hundratal, och så sade du åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:30:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/utopier/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free