- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
113

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återfall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ÅTERFALL 113

åsarne liknande ett Notredame uppbyggt av
giganter; leende lågo Lavaux’ vinkullar terrass över
terrass som väldiga trappor upp till Cublys och Follys
klipptempel; Dent de Morcles nästan vågräta rygg
stod som ett åtta tusen fot högt mexikanskt
trapp-tempel, vars tak var skinande vitt av nyfallen snö.
Längst i väster avtonade Lac Leman i solröken med
landet och låg skenbart öppet, oändligt,
sammansmältande utan horisont som havet. Men dröjde ögat
en stund vid att betrakta solröken, skimrade det blå
Jura fram som ett långt, lätt sommarmoln.

- Är det icke som man föreställer sig det skall
vara uppe i himmelen? sade Anna.

- Det är ett skönt land, svarade Paul. Men
det är dock icke vårt!

- Ser du så djupt egendomslustan sitter i oss,
Paul Petrowitsch, sade Anna. Det är icke vårt!
Men jorden är dock allas!

- Den skulle vara! Den har varit, och kan
åter bli!

Han rodde fram över det lugna vattnet som
likt blåvatten dröp från årorna. Man var icke glad,
och under tystnad anlände man till en udde i
närheten av Lutry, där ett litet auberge vinkade med
vinbersåer och kantonens flaggor i grönt och vitt.

- Om vi skulle gå i land och svalka oss i
trädens skugga? sade Paul.

Anna hade ingenting emot det. De lade i land
och gingo upp.

På gården vid ett stort bord satt värdinnan
och plisserade en brokig sidenklädning. Det var en
fyrtioårig fet kvinna, vars pussiga ansikte tydde på
vällevnad och lättja. Vid hennes sida stod en flicka

8. - Strindberg, Utopier.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:30:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/utopier/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free