Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÅTERFALL 117
hon tröttnat på sitt liv, bara för att byta namn och
för att få sin ålderdom assurerad! Så fördomsfull
är den fördomsfria kvinnan!
- Vem har gjort henne så, Paul?
- Uppfostran; det är sant! Jag var orättvis!
Men låt oss gå! Det plågar mig att stanna här!
- Nej, stanna, Paul; det gör oss gott att se
det gamla livet levande för oss! Det skall härda oss!
- Midsommardagen i dag! fortfor Paul och
blev sittande. Nu talar han om att du var en
förnäm dam, som blev förälskad i medicine studenten
och reste med honom ut i livet, efter den »stora
händelsen». Och han, handelsmannen, är vigd, men
gift kan han icke kallas, ty vore han det, skulle
han icke sitta här och berusa sig på förmiddagen med
lösa kvinnor och sedan komma hem till middan och
gnata på maten och hustrun.
- Du är svag i dag, min kära Paul, sade
Anna. Du kan icke frigöra dig från att känna
andras omdöme.
- Jag är svag i dag, medgav Paul. Men
det har sina orsaker, om icke sina ursäkter. Våra
fördomar dränka vi som kattor med stenar om halsen,
men när snöret ruttnat, stiga liken upp igen.
- Säg mig då vad Dmitri skrev, sade Anna,
ty jag vet att det är detta som plågar dig och
du skall känna dig lättare till sinnet.
Paul tog upp brevet som han nyss mottagit,
vecklade ut det på bordet och läste: »Jag kom alltså
av en händelse att resa åt Butyrki till. Det var med
en rörelse du kan förstå, att jag återsåg detta lilla
kära ställe, vid den lilla insjön, där vi haft så många
ljuva stunder, du, din hustru och jag. Jag såg stu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
