- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
118

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återfall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

118 UTOPIER

gån, vars gröna luckor du och jag målade en
lördagseftermiddag, medan Anna var inne i staden. Regnet
hade tagit av färgen, ty vi hade för mycket
terpentin i den, Paul. Syrenhäcken, som vi satt framför
förstugukvisten, stod som ett rishag, ty kreaturen
hade trampat ner jorden från rötterna så att de
lågo bara. Dina rosenbuskar syntes ej skymt av,
ty folket, som bott i stugan, hade »slagit ut» på
dem. Jag gick igenom grinden in i trädgården. Den
syntes ej mer. Den var igenväxt med tistel. Jag
sökte efter smultronlandet, men såg endast tistlar,
stora duniga mjölktistlar. Efter äppelträden voro
gropar i marken och de tycktes vara bortflyttade.
Krusbärsbuskarne hade ännu litet liv, men voro dels
utgångna, dels urartade, så att de stora engelska
buro små gröna bär som ärter. Av kärnsängen hade
man gjort en sopbacke. Jag skonar dig från flera
detaljer. När jag så letade upp Nikolai, vilken gömt
sig på en höskulle, sade han, att Andreas hade
förstört trädgården med flit, men när jag sedan råkade
Andreas, sade han, att Nikolai sålt träden och
plantorna åt grannarne, sedan din gård blev konfiskerad.
När jag tänkte på huru god du varit mot ,denna
Nikolai, som du haft till din vän, och hur du» -
(och så vidare! avbröt Paul). »Ditt sto Fanny såg
jag gå för plogen» (det är rätt, mumlade Paul, vi
skola arbeta!) »så...» (och så vidare). »Så kom jag
upp till ladugården. Vilken ohygglig slump som förde
mig dit den dagen, vet jag ej, ty man höll på att
slakta. Och vem låg där blödande, med ögonen
uppåtvända och det stora såret i halsen? Stjärnan,
skälikon» (et cetera!)... »Men när jag, efter att ha
sett förödelsens styggelse, gick hem genom byn, fick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:30:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/utopier/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free