Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÅTERFALL 119
se huru framför varje stuga stod ett fruktträd i blom,
då tänkte jag: Paul har arbetat för andras glädje,
och där han sått få de skörda, och därför tar nog
Paul denna, i och för sig själv, enligt vanliga
begrepp ledsamma sak som en om icke glad sak för
honom, dock icke som något ont, ty Paul är en ny
människa och vill icke arbeta bara för sig och de
sina!» Han stannade och vek ihop brevet.
- Är det lättare nu? sade Anna.
- Ja, det är tungt på ett sätt, men jag är friare.
Det var icke för rö skull Jesus av Nasaret [-förbjöd-] {+för-
bjöd+} sina lärjungar att äga något. Ingenting binder
anden så som egendom. Fruktan att förlora ger
aldrig någon rö, hoppet att förvärva ingen vila. Är
det underligt då att de nya mänskorna först av allt
tänkt på frigörelse från egendom såsom också de
första kristne tänkte det. Nu är jag fri, Anna,
och nu vill jag begagna min frihet!
- Men, Nikolai, din vän! Det var smärtsamt.
- Som en förlust, ja! Men vi skola lära oss
att icke betrakta vänner som våra, som vår [-egendom!-] {+egen-
dom!+} Uppriktigt sagt, tycker jag det gör mig mest
ont om Fanny; hon som var van att dansa för
tarantassen och bli ryktad och smekt! Stackars Fanny,
som fick en fin uppfostran! Vill du fara hem nu,
Anna?
De stego upp och gingo i båten.
Paul Petrowitsch vaknade en marsmorgon
klockan tre. Han tyckte han hört sin hustru ropa, men
när han nu låg i sin säng och lyssnade, hörde han
intet. Det var tyst i huset, tyst ute. Genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
