- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
121

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återfall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ÅTERFALL 121

fyra årstiderna målade på dess stora mörka dukar.
Nere vid stranden stå de vintergröna träden och
buskarne, av vilka Laurus Tinea just nu är översållad
med vita blommor som i sommaren; i trädgårdarne
växa laktuk och kål; därovan i vårens region
blommar persikoträden med sin rosenfärgade snö, där
skifta valnötsträden i ljusgrönt och där blomma
pri-mulor och anemoner; längre upp står bokskogen
brun ännu, som om hösten, och längst upp ligger
snön, vit, blådragen, glänsande, men just nu drar
den i rosenrött av morgonrodnadens första sken. Och
nu sjunga alla fåglar på en gång. Och över Rochers
de Naye’s raka kam står en båge av ljus, som
är kantad med rödgult som skalet på en apelsin;
och. i en rämna skjuter en blixt fram, en stråle som
ränner fram över ängsmarkerna och torkar daggen,
en ny stråle, en hel kvast, och så kommer övre
kanten av solens skiva, vaggande, dallrande, som om
den knarrade på sin gamla nötta axel. Och skuggorna
draga sig skygga ner för bergens fötter och gömma
sig i granskogarne för att vila i svalkan till kvällen.
Paul gick fram på balkongen till sin hustrus
fönster. Den vita gardinen var illa tilldragen. Han
såg icke henne, men han såg de två barnen. Vera
hade lagt sitt huvud ut över kuddens ytterkant och
hennes utsträckta arm med den lilla öppna handen
hängde över sängbrädan. Hennes ansikte var fylligt
av sömnen, och munnen stod öppen visande vita
små tänder som ännu icke hade en fläck. Hela
ansiktet log och han tyckte sig möta blickarne från
de blå ögonen genom ögonlocken. Paul suckade
tungt, som om han såg sitt käraste hopp hotat av
något okänt. Nu hörde han ett svagt kvidande från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:30:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/utopier/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free