- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
123

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återfall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ÅTERFALL 123

firade bröllop utan fruktan, utan tanke på födelsens
smärta, dödens smärta.

Han sprang uppför backen åt Lausanne till,
sprang så att hjärtat flög i honom och blodet
pulsade i hjärnan. Han kom upp till den lilla
kyrkogården med den svarta cypressen, då med ett hans
ben stannade och det började rycka i hela hans
kropp, rycka såsom hans ansikte stundom plägade.
Han stod alldeles orörlig och fattade i
kyrkogårdsstaketet. Där sjönk han ned och kom icke ur stället,
ty hans knän hade böjt sig och kroppen dragit sig
ihop såsom under inverkan av ett galvaniskt batteri.
Han såg kyrkogården med ;de igenväxta gravarne
genom staketspjälorna och skulle ha fallit i
sans-löshet, om han icke hade bränt händerna i en
nässel-hög. Då vaknade han till besinning, tänkte på sin
hustru och skrek på hjälp. I fönstret på den katolska
kapellbyggningen mitt emot kyrkogården syntes nu ett
fett, blåsvart ansikte i en vit nattmössa. Det var
prästen som nyss vaknat och hört ropet. När han
såg Pauls förvridna ansikte och sammanfallna kropp,
trodde han det var en drucken, som sökt sig hem
från ett nattligt gille, och han stängde genast
fönstret med det enda ordet: fyllhund!

Men Paul ropade alltjämt på hjälp. Han lyfte
sin näve mot himlen, han rev sitt hår, han
förbannade dem som i fängelset brutit hans krafter
för att få honom bekänna vad han icke visste,
och nu ångrade han att han flytt från en nära
förestående död såsom den var den gången, ty livet
var i detta ögonblick honom tyngre än han någonsin
kunnat dikta det. Han tänkte med saknad på
tortyren i S :t Petersburg, där han led ensam, under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:30:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/utopier/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free