- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
125

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återfall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ÅTERFALL 125

samlade han sig såsom om han blygts över att ha
deklamerat och han kröp vidare neråt gränden.

Han kröp in i gränden som förde till hans
bostad. Då hörde han ånyo sin hustrus jämmerskri.
Han kunde icke krypa längre, ty nödropen röck i
hans ryggrad och nerver. Men nu rullade han sig,
ty han måste fram till henne. När han kom närmare,
hörde han även barnen skrika, så förtvivlat, så
hjälplöst. Tårarne runno utför hans kinder och
blandade sig med dammet från marken, att hans ansikte
var alldeles oigenkännligt när han äntligen hade
kommit fram till brunnen, i vars stenkar han
lyckades krypa ner. Det kalla vattnet syntes verka
lugnande på honom och hans kropp började räta ut sig
igen. Efter en stund, sedan han låtit
vattenstrålen spola över nacke och rygg, steg han upp ur
badet, sprang upp på sitt rum och fick en torr rock
på sig. Strax därpå var han vid sin hustrus bädd.

- Hon kommer genast, viskade han, lutande sig
över henne, genast.

Därpå bar han ut barnen och sängarne i rummet
utanför och började kläda dem, allt under det att de
ropade: mamma! mamma! Så lämnade han dem
ett ögonblick och gick in till modren, som tog
honom våldsamt om halsen, under det hon vred sig i
smärta. Därpå sprang han ut på balkongen och
tittade åt vägen om de skulle komma snart. Han bad
till Gud, ty han trodde på en Gud, om också icke
på bönens makt att ändra detaljer i jordelivets lilla
styrelse, han bad till Gud såsom han lärt det från
barndomen, ty han var svag nu. Och naturen
därute log så oharmoniskt mot hans jämmer, och
fåglarne sjöngo lika friskt som förut. Och så skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:30:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/utopier/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free