- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
127

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återfall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ÅTERFALL 127

rade. Han såg upp till bergen, och de stodo så
trygga och skinande som alltid, och himlen var ljus.
Han plockade av de vackraste tazetter och
tulpaner och gjorde en kvast i idel ljusa färger, inga
blodröda, inga brandgula, bara vita och skära som
lugnade ögat.

Om en halv timme kom frun ut på balkongen
och vinkade honom. Han var inom en minut uppe
och hade sin son i sina armar. Sin son! Det var
en underlig glädje han icke känt förr, och han kunde
icke fatta varför detta egentligen gjorde honom
mera glädje än hans första dotter. Var det1 sin
avbild han omfamnade? Var det ett nytt jag, i
vilket han hoppades se alla sina drömmar om en ny
man förverkligade, ett skott på den gamla stammen,
som skulle växa nytt, friskt, som icke skulle lära sig
alla dessa dårskaper han fått lära och som nu likt
ogräs ej kunde utrotas på en gång, en representant
av det kommande släktet som kanske var fött med
nya tankar, en ny hjärna, ett nytt hjärta! Kanske!
Och så lade han sonen vid modrens barm, där han
skulle sova och växa imedan föräldrarne arbetade
på att skaffa nya värdiga föräldrar åt den nya tidens
man.

Ett par dagar senare satt Paul Petrowitsch inne
vid Annas bädd. De hade stannat i samtalet och
det hade blivit alldeles tyst, så att man endast hörde
de svaga andhämtningarne från den nyföddes vagga.
Men de hörde genom tystnaden vad de tänkte, var
och en på sitt håll. Paul hörde att Anna tänkte:
nu ha vi talat en lång stund om saker som icke bry
oss det minsta. - Och Paul tänkte själv: vart vill
hon komma?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:30:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/utopier/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free