- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
138

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återfall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

l38 UTOPIER

kände en tomhet, som om han vore endast ett skal
utan inälvor. Han kände sig bunden vid en
elastisk tråd. Nu hade den töjt sig så långt den
förmådde, men den började draga tillbaka. Kunde den
brista? Nej! Nej! Han hade rest över sjön och
tagit sitt stora huvud med sig, men hjärtat låg kvar
på andra stranden. Och nu var huvudet tomt, när
hjärtat icke försåg det med blod. Han trodde att
huvudet var fritt i går, men det var bara tomt.
Sådana dumma tankar det tänkt på egen hand. Vad
sökte han hos de enfaldiga borgarne i går kväll?
Blod i sin tomma hjärna. Och så fick han gammal,
svart, levrad, utbränd blod.

Han klädde sig och gick ut. Gick ner på
stranden. Vingårdarne stodo där med sina döda
valnötsträd uppspikade som hela skogar av Golgata’s; och
med dessa döda trädstammar voro de unga,
levnads-friska vinrankorna »gifta», som romarne kallade det.
Och om en månad skulle de svarta hemska
uppgillrade trädliken klädas med friskt vinlöv. Han
kände sig som en rothuggen trädstam, på vilken
ännu icke grönskan kommit; han kände att han på
sin höjd skulle kunna få låna grönska utifrån av
andra; ty ifrån sig själv kunde han icke mer skjuta
skott, sedan man i hans ungdom slagit svavelsyra på
roten. Men han skulle också kunna bli ett sådant
där hopspikat spaljé, ett stöd, efter vilket de unga
rankorna skulle kunna klänga upp i solen.

Nu hade han, död som han var, velat gå ut på
egen hand och agera ungskog, men det dugde han
icke till. Men han var dock nödvändig. Fälldes
han, så föll hela den härliga vingården ihop och
skulle ruttna på marken. Och höllo icke de svaga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:30:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/utopier/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free