- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
139

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återfall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ÅTERFALL 139

rankorna uppe honom också? Han kände det nu,
att han icke kunde stå för sig själv!

Han gick upp på sin kammare för att skriva
ett brev till Anna, men han kunde icke skriva.
Han började tala om att äktenskapet var en
orimlighet, att han aldrig kunde vara säker på att icke
hon skulle få flera återfall. Men så hörde han en
liten mjuk röst, som svarade i hans öra: »Paul
Petrowitsch, var rättvis! Har du icke också lidit
av ett återfall, ett återfall till den vildaste romantik,
då du, som kände lagen om återfall, som förutsett
det, som visste, att vi övergångsmänniskor äro
skröpliga ting, ändå fordrade det orimliga av livet?
Äktenskapet, såsom fullkomligt, kommer aldrig att
finnas, icke ens hos de unga människorna, ty livet
ger intet fullkomligt. Har du det icke bättre än
de flesta? Alltså, kan du icke vara nöjd? Låtom
oss dragas med varandra, ty vårt välbefinnande i
ändlös sympati är icke äktenskapets mening, ty
äktenskapet är gjort för det kommande släktet.»
Men när Paul hört svaret till slut svarade han:
»Sant, men om äktenskapet är gjort för det
kommande släktet, måste vi tillsammans arbeta för det
kommande släktet och icke emot det.» Men rösten
svarade: »Kom då till oss och arbeta och gå icke
ensam ut i världen och tala för vinden. Ty du
kan lika litet göra något ensam, som jag kan det.
Ty vi älska varann, Paul. Kärleken är ett mysterium,
som du aldrig kan utröna, som vi aldrig kunna utröna.
Den är icke sympati, emedan vi ha snarare antipati,
Paul, och ändå, Paul, älska vi varandra. Du känner
hur det drar dig tillbaka, hur du lämnat en del av dig
på andra sidan sjön. Den är icke lika meningar, ty

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:30:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/utopier/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free