- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
140

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återfall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

140 UTOPIER

meningar kunna ändras, och det är en lös grund; den
är vad den är, kärleken: två egoismer uppgångna i
en, men vi voro något för egoistiska för att vilja
uppgiva egoismen, vilken vi smycka med det gamla
namnet personlighet, individualitet. Jag har haft ett
återfall, du ett, som var lika svårt, då du miste sansen
och begärde för mycket av livet. Begär litet mindre,
och det blir bättre!»

Men nu steg Paul upp. Verkligheten med alla
dess detaljer trängde inpå honom. Trädgården stod
där utan vård, ogräset skulle ränna upp, rosornas
stammar skjuta vilda skott, bien svärma och flyga
sin väg! Och så barnen: Vera, hans äldsta
bekantskap. Hon som kom under den svåraste tiden, då det
knappt fanns mat i huset. Men hon kom med nytt
liv, nya krafter och med mod åt dem alla. Det
var med tanken på henne han lyfte berg. Och när hon
sedan växte och satt i hans knä vid skrivbordet då
han läste korrekturen. Och sedan hennes små sorger,
när syster kom. Då blev hon icke ensam om all
ömhet. Hon kände sin missräkning och blev tungsint.
Det var hennes första bitterhet i livet. Allting skulle
hon dela med Sofia, dockor, kakor, föräldrarnes
kärlek. Men far hade två händer att leda dem med,
och två knän att sätta dem på. Men det var icke
detsamma, som att få vara ensam. Och så Sofia, som
strax i början kände att hon icke var så välkommen
som systern, som måste begära allt vad Vera fick
utan bön, som fick kämpa sig till varje rättighet.
Här fanns att lära, sig själv först, här fanns att se
huru det icke skulle vara, huru det borde ha varit
en gång, då han växte upp. Och så, vem skulle
sköta huset och skaffa maten? Så dum, så roman-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:30:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/utopier/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free