- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
155

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Över molnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ÖVER MOLNEN 155

till kusken fortfor han: Excelsior, det är sagt:
låtom oss åka vidare!

Vagnen steg alltjämt, under det sjön och
landskapet sjönk. Nu vidtogo lärkträden, och de sågo
granskogen över sina huvuden, men över den
pekade den bländvita Jaman. Vägen skar sig in
mellan skiffer och kalkväggar och snart började
bok-blandad granskog kasta svala skuggor över vägen.
Luften blev skarpare; en och annan driva låg ännu
osmält och bofinken ensam slog sina slag inne i
dunklet. Vägen krökte igen och nu låg Rhonedalen
med Mont-Blanc-kedjan bakom. Den ståtligaste av
alla: Dent du Midi, liknade en oerhörd svallvåg,
som stelnat just när han stod i begrepp att vräka
sig ner över de andra vågorna. På två timmar
hade de färdats från söderns sommar upp till nordens
vinter. Nu slingrade sig vägen utmed bråddjupets
kant och de hade den härliga dalen mellan Mont de
Caux och Cubly under sig. Här tågade molnen
omkring >dem, över dem, under dem som gigantiska
måsar. Än voro hästarne och vagnen insvepta i det
vita floret, så att de sågo ingenting, än revs ett hål
i slöjan och de sågo som genom ett tittskåp en bit
av det gröna landskapet, en flik av sjön, en
snöspets, allt belyst av den varma vårsolen.

- Är det lika vackert i himlen, Amelie, då är
det icke svårt att gå härifrån, sade den sjuke,
som kommit i hostning av det fuktiga molnet.

- Tala icke så, bad hustrun klagande. Nu
är den värsta månaden över, och nu skall du komma
dig; men denna färd borde du aldrig ha företagit.

- O, det är gott att komma över jorden en
stund, att se ner på eländet och se det smått här-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:30:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/utopier/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free