- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
156

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Över molnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

156

UTOPIER

uppifrån. Tänk, där nere, det där gråa som ser ut
som litet landsvägsgrus, det är tre städer, med flera
tusen människor, enfaldiga trälar, som tro att de äro
så stora och så viktiga, som om världen icke skulle
kunna gå sin gång dern förutan; och de pina
varann och sig själva för att få bli avundade av varann.

Vagnen svängde för sista gången, och längst in
i dalen låg nu det stora hotellet Les Avants.

En timme senare satt monsieur Aristide M.,
homme de lettres, Paris, såsom han antecknat sig
i hotellets bok, ute på terrassen väl insvept i filtar
och med ett getskinn under fötterna. Fontänen
plaskade så sövande, den smältande snön skärpte luften
och granskogen utdunstade kådiga ångor, vilka
vid inandningen skulle lägga sig som balsam på
sårade lungor. Han försjönk i slöa halvdrömmar
under betraktandet av det utomordentliga skådespel
naturen erbjöd. När han så suttit en stund, hörde
han gnisslet av en sjukstol, som rullades fram på
sanden, och som stannade vid den lagerbuske, där
han satt. En röst frågade därefter om hon fick gå,
varpå en matt stämma svarade ja.

Aristide, som hade en schal om halsen till skydd
för nordanvinden, kunde icke se vem som satt halvt
bakom honom. Men han kände dessa magnetiska
strömmar, som nervösa människor erfara i närheten
av någon icke likgiltig person. Så hörde han ,en
kort ihålig hosta åtföljd av ett stönande. Fattad av en
lätt förklarlig medkänsla, vände han sig om och lät
schalen falla. Liksom en blåbärsplockare rycker till
när han lyfter en kvist och får se en svart
huggorm, så röck. Aristide tillbaka vid åsynen av den
människoruin som satt där med kinder av persikans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:30:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/utopier/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free