- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
159

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Över molnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ÖVER MOLNEN 159

otroligt, ty jag kände dunkelt att min tid skulle
komma. Men huru det kändes att vara en »erkänt
misslyckad»; värre än att vara okänd. Hur det
kändes att komma hem till föräldrar och syskon, och
höra dem läsa beröm om dina pjäser, Henri; »så
skulle man skriva». Och med denna min familj
hade jag brutit, då jag lämnade examen för att bli
»författare». Hur tungt hånorden föllo på mig, då
jag ångerfull vände hem som en fattig journalist
utan namn. Hur blodig, hur sårig jag var. Och
alltid du, du som mönster: »så skulle man skriva».

Henri föll i hosta och gjorde ett nytt försök
att resa sig och gå, men han föll tillbaka igen.
Ari-stide fortfor:

- Jag skulle ge mycket för att kunna glömma
den dag, dagen efter din sista triumf, då jag besökte
dig. Det var på morgonen efter. Tidningarne
auktionerade i beröm. Jag skulle upp till dig för att
begära upplysning om din mening med vissa dunkla
punkter. Jag ringde på din dörr. Din mor
öppnade som vanligt, men visade icke mer än det gråa,
vassa ögat, som spejade ut efter fiender. När hon
kände igen mig, bad hon mig stiga in. Jag
anti-chambrerade tills du fått på dig nattrocken. Du
mottog mig som triumfatorn. Ditt ansikte var rött
och svällande efter din supé för de spelande. Ditt
skrivbord var fyllt med lagerkransar och buketter.
För att glädja mig genomgick du alla kvällens
scener i detalj. Inropningarne, applåderna. Huru du
slutligen själv, indragen av de två hjältinnorna, vilka
tryckte dina händer och kallade dig skald, för öppen
ridå mottog publikens hyllning, dina vänners
blommor och din mors lagerkransar. Jag var avundsjuk!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:30:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/utopier/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free