- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
160

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Över molnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

l60 UTOPIER

Var det underligt? Jag, som kände din grinande
världsåskådning, som kunde dina cynismer, ty i dem
var du mästaren och sökte alltid ligga över mig
i den genren; jag, som visste hur du med kallt blod
satt och lagade dina sentimentaliteter med full
beräkning på effekten, på applåderna, på akademien, jag
måste beundra dig i tryck. Du avslutade
mottagningen med att sätta en lagerkrans på mitt huvud,
och uppmuntrade mig att fortsätta för teatern. Jag
var nog enfaldig att tro dig, och bekände att jag
omarbetat mitt stycke och hade det liggande med
förhoppningar på Odéon,, Du skrattade beskyddande,
och jag gick. På aftonen kom ett missljud i en
tidning, som talade om efterklang, fraser och dylikt.
Dagen därpå erhöll jag ett brev från din mor med ett
inneliggande angrepp på den oartiga recensenten,
vilket jag fick i uppdrag att låta införa. Jag nekade
med en ursäkt, emedan det var emot min mening.
På lördagen fick jag läsa artikeln i en följetong,
men jag talade aldrig om vem som var
författaren, ty jag respekterade då din mor. Men
måndagen därpå gick jag upp i Odéons kansli för
att få svar på min pjäs. Direktören mottog mig
faderligt, sade mig artigheter, var till och med
vänlig, men han vågade icke uppföra stycket. Varför?
Det blev mig ej klart, men att han ej läst stycket,
det förstod jag. Jag gick med tunga steg ut och
försökte ej ens gömma manuskriptet under rocken.
Under arkaderna möter jag Maurice, jeune premiern:
»Ett manuskript», sade han, och tog pjäsen i
handen. »Ja», svarade jag, »ett refuserat». -
»Har direktören läst det?» - »Jag vet inte»,
svarade jag, »tror ej.» - »Ja, men jag vet vem som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:30:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/utopier/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free