- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
163

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Över molnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ÖVER MOLNEN 163

jag ingavs var hämnd. Men du kunde icke
kompromettera dig och din ställning med att skriva själv,
utan du köpte lönnmördare. Alla dina protegéer i
tidningarne, som stodo i gäld till dig, alla dina
hundar hetsade du mot mig. När jag skrev en roman,
så lät du dagen därpå uppgiva namnen på alla
personer, som möjligen kunnat vara mina modeller,
och när sanningen icke räckte - så tog du till
lögnen. Du förvandlade med din orena ande allt,
vad jag gjorde, till skandal. Det gjorde du. Du
lät utbasuna att jag varit ditt kreatur, som berömt
dig för betalning, att du varit min beskyddare, du,
min beskyddare; talade om välgärningar,
otacksamhet. Och du, du syntes aldrig bakom. Men du skrev
dina jämmervisor, lätt {genomskinliga smutsdikter, på
ditt blomsterspråk. Men du kände att din tid var
ute, och du kände mina tänder i din häl, som du
säger. Jag behövde aldrig lyfta min hand mot dig,
ty du sjönk av dig själv. Och jag, som nu ville på
plikt och allvar draga svärd, jag var dömd till att
syssla med skönlitteratur för att få mitt ord hört. Jag
måste nedlåta mig att skriva teaterpjäser för att med
succéns omotståndliga makt slå mina fiender till
tystnad. Och var gång det blev tyst passade jag
på att ropa ut ett nytt ord, en ny lösen, en ny order.
Jag slet ut min själ på den striden, ty att arbeta
med vad man ej kan akta, det tär. Och vilken strid!
När jag talade ett rent, allvarsamt ord, då skrek
man: »nej, du skall skriva pjäs!» Så skrev jag
pjäs! Då applåderade man pjäsen, dekorationerna,
aktriserna, men sanningen, som man skulle ha i sig,
den lät man passera under tystnad! Det var
kejsardömets andra dödssynd att den införde skönhets-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:30:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/utopier/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free