- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
165

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Över molnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ÖVER MOLNEN 165

Aristide, som aldrig sett henne annat än genom en
dörrspringa, imponerades av den väldiga figuren,
och nu förstod han, vilket mäktigt bistånd den
lilla klena människan haft, som under tio år kunnat
trampa honom under fötterna och hålla en opinion
uppe till sin förmån, men han såg också i henne
modren och kvinnan, som själv icke fått göra sin
vilja i egen person utan i sin sons. Han kände
sig kvävd inför denna makt; han var ensam mot de
två. Orolig såg han sig omkring efter hjälp, han
visste icke i vad form. Henris mor var emellertid
sysselsatt att kalla sitt barn till liv, ty han tycktes
vara utslocknad, och Aristide kände sig nästan
skyldig till den försämring som inträtt, då lätta och
snabba steg hördes på sanden och Aristide kände en
mjuk arm skyddande lägga sig om hans hals. Det
var hans hustru. De båda kvinnorna mätte varandra
med långa blickar. Den lilla med sina mörka, varma,
men nu lågande ögon såg upp till den storväxta
modren med tigeransiktet. De båda männen voro
såsom utstrukna ur räkningen, bortburna från
slagfältet, och tvekampen tycktes hava nu först tagit
sin början, då de verkliga fienderna krupit fram ur
förskansningarna och mötts på öppen mark. Ingen
gjorde ett tecken till hälsning, och de hade aldrig sett
varandra. Henri hade emellertid återvunnit sans och
fattning. Med en ton, som saknade all bitterhet,
presenterade han: Min mor, herr och fru M. -
Ingen hälsade.

- Skjut min stol närmare till Aristides’, mamma,
sade Henri.

Modren rörde sig icke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:30:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/utopier/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free