- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
168

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Över molnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

168 UTOPIER

sina källor, journalisten refererar andras, men
författaren tar, tar egoistiskt vad han kommer över;
tar en anekdot, som en annan berättar vid glaset,
tar ett drag ur andras liv, som andra levat, tar
tankarne från filosoferna, referaten från tidningarne,
känslorna ur inbillningen, och så sätter han sitt
lilla namn på alltsammans och blir stor, och - det
går an! Skalden gör som boaormen: han drar sitt
slem över bytet och så är det hans. Han spinner
vackra nät, ur sig själv heter det, men ingen såg
huru många flugor han sög ur först.

- Kan det bli annorlunda?

- Ja, när allt blir annorlunda! Det har börjat
redan. Se bara på dig och mig; vem känner oss
mer, vem läser oss mer, och vi voro dock lejon.
Se hur striden går. När Daudet skriver en roman
om greve Mora, så upplyser Le Bartolo i morgon
att det är hertigen av Morny det gäller. Angenämt
för herr Daudet, men rättvist. Ser du där tidens
fordran på rent språk, och otrons strid mot det
ortodoxas hokus pokus. När Daudet tröttnat på den
högre magin, då är tiden inne.

- Men då är poesien död.

- Den skall dö, ty den var lek eller lögn. Dömd
att vara publikens smickrare eller - dö! Nu vill
den icke smickra längre - nu dör den. Och vi
med den! Men den skall uppstå. Som fria
människors fria lek, när striderna äro över! O, här
stunda tider, Henri! Och strider! Men stora strider,
där släkten skola ge sina liv, icke små, där man
tog lungsot för att komma i en akademi. Vi få
icke se det nya, icke mina barn, ty de skola
draga genom öknen och lära sig bli nya fäder och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:30:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/utopier/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free