- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
171

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Över molnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ÖVER MOLNEN 171

- Hm! Ser du hur vi sovit, hur vi lekt vårt
drömliv, medan kloka människor arbetat för
framtiden, med nyttiga ting! Vi läste aldrig annat i
tidningarne än teater, musik och konst. För oss
spelade livet vid lampsken med limfärgslandskap,
och när vi någon gång oroades av bullret utanför,
så blevo vi onda och foro ut mot skrikhalsarne eller
kastade ett löje över dem. Och vi gingo där, stora,
med våra papperskronor på huvudet och trodde oss
vara kungar i andens rike. Universum var Paris,
och världen var teatern.

Musiken hade tystnat och det hördes lösryckta
ord ur ett tal. - »Det fredliga samarbetet mellan
folken ... krigens omöjliggörande ... idéernas hastiga
utbyte...»

Henri blev otålig: Jag trodde man skulle vara
skonad för dylikt häruppe åtminstone.

- Nej, min vän, vi förtjäna ingen försköning.
Det nyttiga arbetet, som vi skytt likt något orent,
går högt nu för tiden; det arbetar i jorden, men
det höjer oss över molnen; vi arbetade över
molnen och komma lika fullt i jorden.

En handklappning inne i matsalen avslutade nu
talarens skål.

- Hör du, vilka tider! Postdirektörer taga
applåderna ifrån oss! Känner du igen ljudet? Ha!
När jag stod i kulissen första gången och mina vers
läspades ut i salongen, och det kom ett smattrande
ljud till svar; då trodde jag först att det var en
regnskur på teaterns tak, ty jag hade aldrig hört
det ljudet från det hållet. Men när jag såg
skådespelaren buga sig och smattret tilltog, då förstod
jag. Rusade det? Ett ögonblick! Sedan tänkte jag:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:30:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/utopier/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free