- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
174

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Över molnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

l74 UTOPIER

d’Heures med svarta pärmar och förgyllda
bronsknäppen, vilken han öppnade, och nu började hans
läppar röras häftigt, men utan att frambringa ett
ljud.

Ljudet av droskan dog bort vid vägens
krökning i en ravin. När Henri såg upp från /boken,
gingo hans blickar ut över landskapet och stannade
åter längst bort i fonden på Dent du Midi. Solen
hade smält snön här och där och dess mörka sidor
voro nästan svarta mot snön; nu liknade den ett
kolossalt likkistlock av svart stoff, sållat med vita
blommor, alltjämt buret i luften av de glänsande
molnen. Om Henri gjorde jämförelsen är svårt att
avgöra, men berget tycktes trycka honom och han
grep modrens hand för att hålla sig fast.

- Jag är icke rädd för himlen, sade han, men
den där svarta gropen är mig så motbjudande,
så förödmjukande: att grävas ned som ett självdött
kreatur...

- Eller, sade modren, som en skatt, vilken skall
letas upp igen ...

- Eller bli glömd och aldrig återfinnas...

- Förrän om hundratals år... och då komma
i ett museum.

- När inga museer mera skola finnas, om man
får tro Aristide ...

- Tro icke din fiende.

- Han ,är icke min fiende längre. När striden
är slut, finnas inga fiender mer.

Nu hördes vagnsbuller över deras huvuden.
Mellan granarne uppe på branten skymtade nu
droskan fram. Henri såg uppåt och kände igen den.
Med möda fick han fram sin näsduk och viftade med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:30:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/utopier/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free