- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
177

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvetskval

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SAMVETSKVAL 177

träd segnande mot marken av de skönaste frukter.
Apelsinröda pumpor solade sig bredvid taggiga,
grågröna kronärtskockor; brandröda tomater klättrade
på käppar strax bredvid bomullsvita
blomkålshuvuden ; solrosor så stora som tallrikar vände sina gula
diskar mot väster, där solen började dala; hela
småskogar av dahlier, vita som nystärkt linne,
purpurröda som stelnat blod, smutsröda som nyslaktat
kött, laxröda som ett hjärtslag man kallar, svavelgula,
linfärgade, skäckiga, fläckiga, sjöngo en enda stor
färgkonsert. Och så den sandade gången bevakad
av två dessa jättelövkojor, svagt syrenfärgade,
bländande isblå, halmgula, vilka drogo ut perspektivet
ända bort där vinfälten stodo brungröna, en
småskog av thyrsosstavar med de rodnande klasarne halvt
dolda under löven. Och där bakom: sädesfältens
vitnande, oskördade halm med de överfyllda axen
hängande sorgsna ner mot marken, med utspärrade
agnar och skärmfjäll, vid varje vindstöt lämnande
igen åt jorden sitt lån, utsprängda av safter som
modrens bröst, när hon ej får giva sitt barn di.
Och längst i bakgrunden Fontainebleauskogens dunkla
ekkronor och bokvalv, vilkas konturer upplöst sig
i de finaste utklippningar såsom gamla brabantska
spetsar, genom vilkas yttersta maskor kvällsolens
vågräta strålar slogo in guldtrådar. Ännu besökte
några bin de praktfulla honungsgömmena ute i
trädgården; en rödhake slog några enkla kvitter i
äppelträdet; men starka ångor kommo då och då
stötvis från lövkojorna, som när man går på en
trottoar och dörren till en parfymbod öppnas.
Löjtnanten satt med pennan vilat gevär och syntes
betagen av den praktfulla synen. Vilket skönt land!

12. - Strindberg, Utopier.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:30:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/utopier/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free