- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
186

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvetskval

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

186 UTOPIER

vinkelrätt mot läskpapperet. Därpå började han
ställa möblerna i ordning. När det var gjort, tog
han fram kam och borste och ordnade sitt hår
framför spegeln. Han tog ner paletten och undersökte
färgklickarne, han provade alla de röda mössorna
och försökte få staffliet att stå på två ben. När
klirret av handräckningens gevär hördes på gården,
fanns det icke ett föremål i rummet, som han ej
fingrat på. Och så gick han ut. Kommenderade
vänster om marsch, och tågade ut ur byn. Det var,
som om han sprungit för en fientlig övermakt, och
truppen hade svårt att följa honom. När han kom
ut på fältet, lät han folket gå i fil, en och en, för
att icke trampa ner gräset. Han vände sig icke om,
men den som gick närmast efter honom kunde se
hur klädet i ryggen på hans rock då och då drog sig
ihop i kramp, som när man ryser eller väntar ett
slag bakifrån. I skogsbrynet kommenderades halt.
Han befallde manskapet hålla sig tysta och vila, medan
han gick in i skogen.

När han nu kommit i ensamheten och noga sett
efter, att ingen kunde se honom, drog han ett djupt
andetag och vände sig inåt de dunkla snåren, där
de små gångstigarne leda till Gorge-aux-Loups.
Småskogen och buskarne lågo redan i skugga, men
däruppe i topparne av ekar och bokar lyste solen ännu
bjärt. Han kände sig, som om han låg på den
mörka sjöbotten och genom det gröna vattnet såg
dagsljuset över sig, vilket han aldrig mer skulle nå.
Den stora undersköna skogen, som förr läkt hans
sjuka ande, var i kväll så oharmonisk, så stötande,
så kall! Livet låg framför honom så hjärtlöst, så
motsägande, så fullt av dubbelheter, och han tyckte,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:30:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/utopier/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free