- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
187

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvetskval

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SAMVETSKVAL 187

att naturen själv såg olycklig ut i dess omedvetna,
ofria sömnliv. Häl* fördes också den gräsliga kampen
för tillvaron, oblodig visserligen, men lika grym som
ute i det vakna livet. Han såg, huru de små ekarne
yvat ut sig till buskar för att döda bokens späda
plantor, vilka aldrig skulle bli annat än plantor, och
av tusen bokar var det blott en, som kunde få gå
upp i ljuset, och därigenom bli en jätte, som i sin
tur skulle stjäla livet från de andra. Och eken, den
hänsynslösa, vilken sträckte ut sina knotiga, råa armar,
som om han ville behålla hela solen för sig själv, han
hade uppfunnit den underjordiska striden. Han sände
ut sina rötter många hundra meter, underminerade
marken, åt upp de aldra minsta näringspartiklar för
de andra, och när han icke kunde skugga ihjäl sina
motståndare, svälte han ihjäl dem. Eken hade redan
mördat granskogen, men boken kom som en hämnare,
långsamt men säkert, ty hans skarpa safter döda
allt, där han kommer till väldet. Han hade
uppfunnit förgiftningsmetoden; och den var
oemotståndlig, ty inte en ört kunde växa i hans skugga, utan
marken var svart som en grav omkring honom, och
därför var framtiden hans.

Han vandrade och vandrade, framåt, framåt.
Han slog med sabeln omkring sig i snåren, utan att
tänka på, huru många unga ekförhoppningar han
krossade, huru många toppade krymplingar han
kallade till liv. Han tänkte knappt något mera, ty
hans själs alla verksamheter lågo som i en mortel
rörda till mos. Tankar försökte kristallisera sig fram,
men upplöste sig och flöto bort, minnen,
förhoppningar, agg, veka känslor och ett enda stort hat
mot allt vrängt, som genom en outredd naturmakt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:30:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/utopier/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free