- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
189

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvetskval

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SAMVETSKVAL 189

en ring, två ringar, många ringar upp i luften, som
om man skjutit efter duvor och icke mot en vägg.
Alla voro icke så dåliga jag trodde, tänkte
han för sig själv, när han steg ner ur trädet,
numera liksom lugnare, sedan detta var gjort. Och nu
började den lilla byklockan ringa själaro, själafrid
för de döda, som fyllt sin plikt, men icke för alla’
levande, som fyllt sin! Solen hade gått ned, och
månen, som blekgul suttit uppe hela eftermiddagen,
började nu rodna och tilltaga i ljusstyrka, när
löjtnanten marscherade med sin handräckning bortåt
Montcourt, alltjämt förföljd av den lilla klockans
ringning. Truppen kom in på stora chausséen till
Nemours, och den vägen med dess två led popplar
syntes enkom vara gjord för marscher. Och så
marscherades, tills mörkret föll tätt och månen lyste
skarpt. I sista ledet hade man redan börjat viska,
och en hemlig rådplägning ägde rum i lederna, om
man icke skulle anmoda korporalen göra löjtnanten
någon slags antydan om, att trakten var osäker och
att man måste i kvarter för att kunna bryta upp i
dagningen, då herr von Bleichroden helt oväntat
kommenderade halt. Man hade stannat på en backe,
varifrån man kunde se Marlotte. Löjtnanten stod
alldeles stilla som en rapphönshund, när han stött
på kullen. Nu gick trumman igen! Och så slog
klockan nio i Montcourt, och så slog hon i Gréz,
i Bourron, i Nemours, och så började alla små
klockorna ringa vesper, och den ena gällare än den
andra; men genom dem alla trängde den lilla i
Marlotte. Den ropade: hjälp-hjälp! hjälp-hjälp! och
herr von Bleichroden kunde icke hjälpa! Nu kom
ett dån efter marken, som ur jordens innandömen:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:30:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/utopier/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free