- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
190

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvetskval

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

190 UTOPIER

det var nattskottet i högkvarteret vid Chalons. Och
genom de lätta aftondimmor, som lägrat sig likt
stora fönstervaddar över den lilla floden Loin,
trängde månljuset och lyste upp floden, så att den
liknade en lavaström, som i fjärran rann ut ur den
likt en vulkan stigande svarta Fontainebleauskogen.
Kvällen var kvävande varm, men karlarne voro alla
vita i ansiktet, så att läderlapparne, som svärmade
omkring dem, susade tätt förbi deras öron, som de
göra när de se vitt. Alla visste, vad löjtnanten
tänkte på, men de hade aldrig sett honom så
besynnerlig, och de fruktade, att allt icke stod rätt till med
dessa ändamålslösa rekognosceringar på stora
landsvägen. Slutligen tog sig korporalen den dristigheten
att gå fram till honom och under form av en rapport
väcka hans uppmärksamhet på, att taptot hade gått.
Herr von Bleichroden mottog upplysningen ödmjukt,
som man mottager en order, och kommenderade till
hemmarsch.

När de en timme senare gingo in på första gatan
i Marlotte, iakttog korporalen, att löjtnantens högra
ben drogs ihop i knävecket som av spätt, och att
han gick på en diagonal som hästflugan. På torget
avtackades truppen utan korum, och löjtnanten
försvann.

Han ville inte gå in till sig genast. Det var
något, som drog honom, vart visste han ej! Han
löpte omkring med ögonen uppspärrade och
näs-borrarne vidgade som en stövare. Han mönstrade
väggarne och vädrade efter någon lukt, som han
väl kände. Ingenting såg han, och ingen människa
mötte han. Han ville se, var »det» hade skett. Men
han fruktade också att få se det. Slutligen blev

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:30:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/utopier/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free