- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
192

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvetskval

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

192 UTOPIER

Han gick genast därifrån. När han kom in i
förstugan, snävade han på något halt, som satt under
fötterna. Han drog av sig stövlarne i farstun och
kastade ut dem på gården. Därpå gick han in i
sitt rum, där hans aftonvard stod dukad. Han kände
en förfärlig hunger, men han kunde icke äta. Han
blev stående och såg stint på det dukade bordet.
Där låg allting så nätt upplagt; smörklimpen var
så fin, så vit med sin lilla inpressade rädisa i
toppen; duktyget var vitt, och han såg, att det var
märkt med bokstäver, som icke funnos i början
av hans eller hans hustrus namn; den runda
getosten låg så nätt på sina vinlöv, som om mer än
fruktan för utskrivning eller brandskatt haft sin hand
här; det sköna vita brödet, så olikt den bruna
rågbullen, det röda vinet i den slipade karaffinen, de
svagt rosenröda gigotskivorna, allt tycktes vara
ordnat av vänliga händer. Men han blygdes att
röra vid maten. Han fattade plötsligt klockan och
ringde. Ögonblickligen inträdde värdinnan och
stannade vid dörren utan att säga ett ord. Hon såg ner
åt hans fötter och väntade en befallning.
Löjtnanten visste icke vad han ville, och mindes icke,
varför han ringt. Men han måste tala.

- Är ni ond på mig? störtade han fram.

- Nej, min herre, svarade den ödmjuka kvinnan.
Är det något min herre önskar? Och hon såg åter
på hans fötter.

Han tittade ner för att se efter vad hon såg
på, och han upptäckte då, att han stod i
strumplästen, och att golvet var alldeles fullt med spår,
röda spår med avtryck efter tårna, där strumpan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:30:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/utopier/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free