Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvetskval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SAMVETSKVAL 193
var söndergången, ty så länge hade han marscherat
den dagen.
- Giv mig er hand, min fru, sade han och
räckte fram sin.
- Nej, svarade kvinnan och såg honom rätt in
i ögonen, och därmed gick hon.
Herr von Bleichroden tycktes fatta mod efter
denna skymf, och tog en stol för att sätta sig att
äta. Han lyfte på köttfatet för att servera sig,
men när han fick köttlukten i närheten av ansiktet
blev han illamående, steg upp, öppnade fönstret
och kastade ut hela fatet på gården. Han darrade i
hela kroppen och kände sig sjuk! Hans öga var så
känsligt, att ljuset plågade honom och alla starka
färger retade honom. Han kastade nu ut
vinbuteljen, han tog bort den röda rädisan ur smöret, de
röda målarmössorna, paletten, allt som var rött
skulle ut. Och därpå lade han sig på sängen. Hans
ögon voro trötta, men de kunde icke sluta sig. Så
låg han en stund, tills han hörde röster i skänksalen!
Han ville icke lyssna, men hans öron måste höra,
och han hörde, att det var två korporaler, som
drucko öl. Och de talade:
- Det var styva gossar, de två lågväxte, men
den långe var klen.
- Det är icke sagt, att han var klen, därför
att han föll ihop som en trasa vid muren, men han
bad, att vi skulle häkta upp honom vid spaljén, för
han ville stå, sade han.
- Men de andra, fan anamma, stodo de inte
med armarne i kors över bröstet, som om de skulle
till att fotograferas.
- Ja, men när prästen kom in till dem i
bilis. - Strindberg, Utopier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
