Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvetskval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
200 UTOPIER
han. Nog är mitt hjärta fjärran ibland, och nog
skulle man behöva mig vid sådden därhemma, men
du är ju min syster, och sitt eget kött och blod
kan man ju icke förneka.
- Få se nu, återtog fru von Bleichroden, om
denna luft och detta nya behandlingssätt skall kunna
göra något till hans förbättring. Vad tror du?
- Helt säkert, svarade brödren, men vände sig
bort för att icke visa sitt tvivlande ansikte.
- Vilken vinter i Frankfurt jag genomlevat! Att
ödet kan uppfinna sådana grymheter! Jag tror jag
lättare burit hans död, än denna levande begravning.
- Men hoppet lever alltid, sade brödren med
en hopplös ton. Och så gingo hans tankar bort
till hans barn och hans åkrar. Men strax därpå
liksom blygdes han över sin själviskhet, att han
icke kunde vara så fullt med i denna sorg, som
egentligen icke var hans, och som han fått alldeles
oförskyllt, och han blev ond på sig själv.
Nu hördes ett gällt, långt utdraget skrik
uppifrån backen, liknande en lokomotivvissla, och så
ett till.
- Går tåget så här högt uppe i backarne,
frågade fru von Bleichroden.
- Ja, det måtte göra det, sade brödren och
lyssnade med uppspärrade ögon.
Det skrek en gång till! Men nu lät det som
när någon drunknar.
- Låtom oss gå hem igen, sade herr Schantz,
som blivit alldeles blek, du förmår icke denna backe
i dag, och i morgon skola vi vara förnuftigare och
taga en droska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
