- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
205

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvetskval

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SAMVETSKVAL 205

Men så såg han upp igen, och nu såg han hela
den soliga tavlan infattad i och korsad av
fönstergallret, och de smidda järnliljorna och lövverken
tecknade sig, som om de svävade i luften. Han blev
först skrämd, men så lugnade han sig; han betraktade
tavlan ännu en gång, särskilt de spetsiga, rosenröda
molnen. Och så kände han en oerhörd glädje och
en svalkande känsla i huvudet; han erfor som om
hjärnans vindlingfar, efter att ha legat oredigt
hop-snodda, började ordna sig och läggas till rätta igen.
Och han blev så glad, att hans bröst började sjunga,
som han trodde, men han hade aldrig i sitt liv sjungit,
och därför blev det skrik, jubelskrik, och det var
de, som trängde ut genom fönstret och voro nära
att göra hans hustru förtvivlad av sorg. När han
suttit där sjungande en timme, hade han erinrat sig
en gammal målning i en kägelbana utanför Berlin,
vilken utgavs för att föreställa ett schweizerlandskap,
och nu visste han att han var i Schweiz, och att
de spetsiga molnen voro alperna.

När läkaren gjorde sin andra rond, fann han
herr von Bleichroden sitta lugn och nynna för sig
själv i sin stol framför fönstret, och det var icke
möjligt att rycka honom från den sköna tavlan.
Men han var alldeles redig och visste sin ställning
fullkomligt.

- Herr doktor, sade han och pekade på
järngallret, varför skall ni brännmärka, fleur-de-lisera
en så vacker tavla? Vill ni icke låta mig gå ut i
det fria! Jag tror det skulle göra mig gott, och jag
lovar er att icke rymma!

Läkaren fattade hans hand för att i hemlighet
med pekfingret undersöka pulsen vid tumroten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:30:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/utopier/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free