- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
212

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvetskval

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

212 UTOPIER

tanke, huru mänskligheten grupperat sig i nationer,
sekter, skolor; men han uttalade också det fasta
hopp, att kristendomens grundsatser snart skulle
förverkligas. Och efter att ha talat en kvarts timme
steg han ner, efter att ha gjort en kort bön till
Gud, den allsmäktige, utan att ha nämnt Jesus,
Jungfru Maria, Nicolaus, Anastasius eller något namn,
som kunde erinra om en officiell bekännelse och
väcka lidelser.

Herr von Bleichroden vaknade som ur en dröm.
Han hade sålunda varit i kyrkan! Han, vilken utled
på småaktiga konfessionsstrider, icke besökt en
gudstjänst på femton år. Och här, här på dårhuset skulle
han träffa en frikyrka i full verklighet; här sutto
romerska katolska, grekiska, lutheraner, calvinister,
zwinglianer, anglikaner sida vid sida och ägnade
gemensamma tankar åt den gemensamma Guden.
Vilken förkrossande kritik utgjorde icke denna
kyrkosal på alla dessa sekter, som människors själviskhet
gjort till lika många religioner, vilka sablat varandra,
bränt varandra, smädat varandra! Vilket medgivande
åt den »otrogna» kyrkans angrepp på denna politiska
dynastikristendom!

Varför syntes icke korset här vid altaret? Därför
att människan blygdes över denna romerska galge,
som en gång dumheten rest åt det största
sanningsvittnet. Och detta skammens tecken, vilket man borde
gömma i en skrubb, såsom man gömmer gammal
straffredskap från förgångna tider i museernas
avlägsnaste rum, detta hissade man upp och bar framför
sig i striden; en tvetydig uppmuntran, en ironisk
varning åt kommande sanningsvittnen! Varför, om
man ville verka i den riktningfen, varför satte man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:30:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/utopier/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free