- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
221

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvetskval

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SAMVETSKVAL 221

Ni anser, att ett revanchkrig blir oundvikligt, ty
ni tror ej, att Elsass-Lothringen kan fortfara att vara
tyskt. Ni tror att ni sitter framför en olöslig fråga!
Fransmannen suckade bifall.

- Nåväl, när Europa blir ett, vad herr von
Bleichroden kallar Schweiz, ett statsförbund, då blir
Elsass-Lothringen varken franskt eller tyskt utan det
blir helt enkelt - Elsass-Lothringen! Är frågan då
löst?

Fransmannen lyfte artigt sitt glas och tackade
med en böjning på huvudet och ett vemodigt leende.

- Ni ler, upptog den modiga flickan, vi ha
lett alltför länge, förtvivlans leende, misstroendets,
låt oss icke göra det! Ni ser ju oss alla ,här från
de flesta av Europas länder! Mellan skål och vägg,
då inga grinare höra oss, då kunna vi tala vad våra
hjärtan tänka, men i folkförsamlingen, i tidningen,
i boken, då äro vi fega, då våga vi icke utsätta
oss för löjet, och så följa vi med strömmen! Vad
hjälper det att grina i längden? Grinet är feghetens
vapen! Man är rädd om sitt hjärta! Ja, det är
elakt att se sina inälvor på boddörren, men att se
andras på slagfältet under musik och ett väntat
blomsterregn vid hemkomsten och intåget, det går
bra! Voltaire grinade, därför att han ändå var rädd
om sitt hjärta, men Rousseau skar upp sig levande,
röck hjärtat ur bröstkorgen och höll det mot solen
som de gamla aztekerna, när de offrade - o! de
hade dock en tanke i sitt ursinne! - Och vem har
gjort om mänskligheten, vem sade oss, att vi voro
på orätt väg? Rousseau! Geneve, där borta, brände
hans böcker, men det nya Geneve har rest Rousseau
en minnesstod. Vad vi och alla tänka här enskilt, det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:30:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/utopier/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free