- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 15. Utopier i verkligheten /
222

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvetskval

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

222 UTOPIER

tänka alla enskilt! Giv oss bara frihet att få säga
det högt!

Ryssarne höjde sina svarta teglas och skreko,
på sitt språk, ord, som endast de förstodo.
Engelsmannen fyllde sitt glas och skulle hålla en toast, då
tjänsteflickan kom in och lämnade honom ett
telegram. Samtalet avstannade ett ögonblick, och
engelsmannen läste med synbar rörelse sitt telegram,
varefter han stoppade det väl hopknycklat i fickan och
försjönk i tankar. Dinern nalkades sitt slut och det
skymde på utanför. Herr von Bleichroden satt stilla
försjunken i betraktande ’av det undersköna
landskapet utanför. Mont Qrammont och Dent d’Oche
belystes snett av den nedgångna solens sista rodnad,
som rosenfärgade vingårdarne och kastanjelundarne
på Savojens strand; alperna skimrade i den fuktiga
aftonluften och tycktes vara gjorda av samma luftiga
ämne som ljuset och skuggorna, de stodo som
okroppsliga, höga naturväsen, mörka, hemska på
frånsidan, hotande, dystra inne i klyftorna, men på
framsidorna, som de vände mot solen, ljusa, leende,
sommarglada! Han tänkte på tyrolskans sista ord,
och han tyckte sig se Mont Grammont som ett
kolossalt hjärta med spetsen uppåt mot himlen, som hela
mänsklighetens rykande, sårade, ärriga, bloddrypande
hjärta, som i en enda, stor offring vände sig mot
solen för att giva allt, det bästa, det dyraste, för
att få allt.

Då skars den dunkla, stålblå kvällshimlen av en
ljusstrimma, och över Savojens låga strandremsa steg
en raket av ofantlig kaliber, han steg högt,
skenbart så högt som Dent d’Oche; han saktade, stannade
som om han såg sig omkring ner på den sköna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:30:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/utopier/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free