Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN FJÄRDINGEN OCH SVARTBÄCKEN - Sorken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sorken.
Det är hans tolfte termin som går in; han läser
på graden ännu; inte har han varit lat precis, men han
har varit bland det folket, som aldrig kommer sig för
att hålla sig framme. Han har sett yngre kamrater gå
om sig, men i stället för att sporra honom har detta
gjort honom resignerad. Han betraktar sig som
Upp-salabo och har inte brått, så länge fadern utan knot
skickar honom de sparsamma medlen, ty på de sex
åren ha pengarna sjunkit i värde. Hans olycka härrör
av hans val av ämne, ty han hörde till den svärm som
slog sig på estetik, då det var på modet och man
talar om att han skrivit vers, som han lät trycka en
gång, vilket han numera förnekar.
Nu hade han blivit fet och med fetman gick
ärelystnaden bort, men han behöver sova desto mer.
Han besöker därför aldrig annat än en
elvaföreläsning, på lilla Gustavianum, ty det drar på Stora
och hans hår är förtunnat. Ibland får han där höra
en stump ur filosofiens historia, en annan gång ett
åttondels kapitel ur Romarbrevet, så ett stycke
arkitekturens historia. Han sitter alltid på sista bänken
uppe vid fönstret med fri utsikt åt gården; han har
alltid fällkniven framme och har gjort djupa studier i
xylografien; när han lyfter på den tjocka oljefärgs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
