Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN FJÄRDINGEN OCH SVARTBÄCKEN - En lovande yngling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En lovande yngling.
Mycket livligt var det på nationssalen;
klubbmästaren hade tagit fram fanan ur teatergarderoben
och skulle hänga krusflor på den; sångarna repeterade
»Jag går mot döden» inne i biblioteket; svartklädda
landsmän sutto omkring väggarna, läste tidningar och
rökte cigarr; vaktmästaren bar in en stor cypresskrans
med långa vita sidenband på vilka stod tryckt med
guldkapitäler: Av kamrater. Det hade varit
meningsbyte om där icke skulle stå: Av Y-l ands
Nation, och man hade stannat vid det förra.
Nu ringde det från Domkyrkotornet i
studentklockan ; taktpinnen hördes ännu en gång knacka mot
notställaren därinne och mana första basarna till
uthållighet i fermaten, kurator drog på vita handskarna,
fanföraren knäppte om sig bältet, tidningsläsarna
bröto upp och togo på ytterplaggen. Sången tystnade
och nationen tågade ned till Trädgårdsgatan för att
begrava det bästa huvudet och den bästa kamraten i
nationen!
Det var en kall januari-eftermiddag, medan solen
ännu stod några minuter över horisonten.
I sorgehuset var stor bedrövelse, ty ende sonen
var död - ifrån far och mor och två små systrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
