Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN FJÄRDINGEN OCH SVARTBÄCKEN - En lovande yngling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FRÅN FJÄRDINGEN OCH SVARTBÄCKEN 49
Här föll modern i en häftig gråt. Uppmuntrad
härav fortsatte den 27-årige talaren och övergick nu
till betraktelsen över »den lovande ynglingens framtid
på andra sidan graven!» Ämnet var visserligen
grann-laga, men sanningen skulle till ljuset...
- Mamma! ljöd en genomträngande barnaröst,
så förtvivlad, så full av gråt att talaren blev stum.
Modern hade avsvimmat i faderns armar.
Då gick som en elektrisk stöt genom de ungas
hop; det lät som om man bytt om fot, fanan gjorde
en rörelse, kom åt en trädgren och en flock snöflingor
föllo ned på den unge prästens kala hjässa.
Det gnistrade i hans isgrå ögon, ty han var
nog obildad att tro på en avsikt i snöfallet, och över
hans härjade drag spred sig en flammig rodnad. Han
fortsatte och andedräkten syntes som en vit rök ur
hans mun och hans skägg var grått av rimfrosten.
Han gjorde en volt i talet och skulle nu ur den
öppnade graven inhösta några lärdomar åt ungdomen.
Denne yngling hade varit begåvad med ett skarpt
förstånd och han hade ägnat sig åt den världens
visdom som kallas naturkunskap. Faran låg nära
tillhands .
Talaren, vilken var den ende som hade tillfälle
att hålla sig varm, märkte icke förrän nu att kylan
tilltagit och att de små barnen gräto av köld, sedan
modern återkommit till sans.
Han inskränkte sig därför till att varna de unga
för den världsliga visdomen, som leder till fördärv och
anbefallde det sanna uppenbarade ordet, som leder till
Kristus.
Solen hade gått ner; och stjärnorna tågade upp.
Dödens frid låg över hela naturen; processionen
4. - Strindberg, l vårbrytningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
