- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 3. I vårbrytningen /
53

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN FJÄRDINGEN OCH SVARTBÄCKEN - Skalden och poeten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FRÅN FJÄRDINGEN OCH SVARTBÄCKEN 53

på festtalet, och därför gick den och skeptiserade;
vidare hade de oartiga Norskarna vid sista
studentmötet sagt att studenter inte var någonting; att de
stodo i vägen för ljuset genom att bilda skrå och
att det icke kunde bli något riktigt bondeliv förrän
man trädde ut ur »Studenterrammen», och annat mer
som hade en viss avkylande verkan på studentgeisten.

Nu kom han emellertid upp »med ett varmt eldigt
sinne, öppet hjärta; han var en älskvärd yngling,
vän-säll, renhjärtad och troende; han trodde på allt gott
och ädelt och stort och skönt», som en ordensbiograf
sedermera vid ett glatt tillfälle yttrade.

Men han kom också upp på nationssalen en afton,
då det var zwuck, i samma sinnesförfattning och var
nog oförsiktig att taga kuratorn på orden, då denne
bad de nykomna kamraterna betrakta sig som hemma
och med sina talanger bidraga till att illustrera festen.

Han gick fram till bålen, kastade de ringlande
lockarna över axlarna, blixtrade med ögonen,
knackade och framsade följande skaldestycke med värme:

Skynden då fram på den härliga ban som i glänsande ringlar
svänger sin ljusrika väg hän över framtidens fält.
Se, bort i fjärran där stå de tjusande okända fröjder,
leende blickande fram, fastän ur dunklet likväl,
vinkande glatt som serafernas flock ur de rosiga molnen,
kvädande framtidens sång, ljuvlig, osäglig musik. -

Här avbröts talaren av en trumpetskräll borta
ifrån pianohörnet, där en landsman, som icke älskade
poesi, försökte få ljud i tenorbasunen.

Men skalden:

Hästen då trängtande fram på de olika lockande stigar,
trängen till gruvornas djup, vetandets väldiga schakt -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/vaarbryt/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free