Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN FJÄRDINGEN OCH SVARTBÄCKEN - Skalden och poeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FRÅN FJÄRDINGEN OCH SVARTBÄCKEN 57
sin sorg, men hans sorg var icke någon sorg ty han
hade intet annat att sörja över än sig själv, och sig
själv hade han pjaskat ut och plottrat bort bit för bit,
så det fanns intet kvar. Det förstod han inte!
Emellertid hade ryktet om sonens oregelbundna
liv nått det aldrig otillgängliga fadersörat, och beslöt
fadern som var grosshandlare i Sundsvall företaga en
revisionsresa till Uppsala, överraska sonen och hålla
en gruvlig räfst. Olyckan ville att han vid sin ankomst
till staden först råkar på en gammal vän, som han
icke sett på många år och som därför ger middag,
varefter sonen skall överraskas. Middagen blir
långvarig och rundlig ty de bägge vännerna hava så
många projekt att diskutera rörande de åtgärder, som
skola vidtagas med den förlorade sonen. Sedan de
ätit och blivit druckna, gingo de ut att söka det
borttappade fåret. Han fanns ej hemma, men troddes
vara på Himmelriket eller hos Åkerstens. Efter att ha
vilat vid en toddy på Åkerstens, anlände man till
Taddis och fick reda på den lilla spiraltrappan som
leder upp till himmelriket. Sedan de girat omkring i
den mörka gången åtskilliga varv, hördes ett skrik
som ifrån avgrunden, en dörr slås upp och mot dem
strömmar en flod av ljus, tobaksrök, punschångor och
tjut. Det var himmelriket! Sonen står just i
skjortärmarna vid en bål och skall hålla tal; han fattar i ett
ögonblick situationen, fyller glasen och ber sällskapet
hälsa hedersgästerna med ett fyrfaldigt hurra!
Vindlingarna i trappan, övergången från mörkret
till ljuset, hurraropen och kanske mest middagen
bedövade den gamle så, att hans entré skulle blivit
ganska komprometterande om icke sonen störtat mot
honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
