Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN FJÄRDINGEN OCH SVARTBÄCKEN - Offret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FRÅN FJÄRDINGEN OCH SVARTBÄCKEN 65
annat som kändes djupare; han trodde att han förlorat
tron på fadern, vilken för honom alltid framstått som
idealet för sanning, heder och rättrådighet. - Huru
ofta hade han icke hört honom säga: det finns intet så
föraktligt som osanning; jag hatar ingenting så som
orättfärdighet o. d.
Men han blev snart glad igen, när han nalkades
hemmet; han tänkte sig huru syskonen och modern
skulle stå på verandan och vifta mot honom, när
han kom på stora landsvägen, och så skulle systrarna
springa mot honom med Tello i hälarna - det
ögonblicket skulle ge honom allt igen!
Det var fram på söndagsförmiddagen, mellan tio
och elva då han stängde sista grinden och fick sitt
hem i sikte. Han såg ingen mänsklig varelse på
verandan eller utanför. Han sökte ådraga sig
uppmärksamhet genom att sjunga, men utan verkan!
Han går in genom förstugan alltjämt sjungande,
går igenom barnkammaren och gossarnas rum utan
att träffa en människa; han går i köket, ingen piga;
slutligen inträder han i salen, alltjämt gnolande på
Sångarfanan, då han mötes av ett dundrande tyst!
Han befann sig mitt ibland familj och husfolk,
vilka åhörde huru modern läste predikan. Det blev
en paus i läsningen, men blott ett ögonblick, ty en
blick av fadern, och modern tog sina ögon från
gossen och fortsatte läsningen!
Det var en förskräcklig halvtimme som
återstod; tvenne stämningar hade brutit varandra, och
förtrollningen var också borta.
5. - Strindberg, I vårbrytningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
